Jag vill börja denna utvärdering med kritik eftersom det är psykologiskt tilltalande att börja med det negativa för att sedan gå över till något positivt och lämna läsaren med en naggande god sötma i sinnet snarare än tvärtom. Eftersom detta dessutom är en kurs i interaktionsdesign med användaren, läsaren i det här fallet, i fokus är denna handling ett exceptionellt gott sätt  på vilket jag manifesterar min entusiasm inför ämnet. Kamratbetyg är området jag ämnar kritisera och jag börjar med att ifrågasätta om det ens är regelrätt att belasta eleven med detta? Ibland misstänker jag att det är KTH's bristande resurser som gör att examinatorer tvingas till detta knep men oavsett om det stämmer eller inte anser jag att det är ett felaktigt sätt att examinera elever på och det som gör det hela ännu märkligare är att det även är betygsgrundande!? Så även om jag har utfört ett mycket gott arbete under kursens gång och behandlar ämnet med bravur men vägrar sätta betyg på mina kamrater får jag ett dåligt betyg? Då har man verkligen kommit till en punkt där man kan börja fråga sig vad kursens betyg egentligen är ett mått på...

    Om vi nu ska ta kursens gång i övrigt tycker jag att det har varit ett mycket intressant tillfälle att få prova på vad MDI är samt hur en designprocess går till. Så mycket mer än så är det inte rimligt att se det som när det handlar om en sexpoängskurs men så länge man ser det som det är jag ganska nöjd. Att göra ett seriöst och djuplodande förarbete till detta fanns det definitivt inom kursens ramar ansats till men huruvida man ska låtsas att detta i slutändan verkligen motsvarat en dylik undersökning på ett stort företag i dagens samhälle eller ej låter jag vara osagt. Jag kan föreställa mig att den fasen hade kunnat ta 2-3 månader bara den och för oss skulle den vara över på ett kick. Resten av processen kan jag tänka mig i sitt huvudutförande påvisade mer rättvist hur det i jämförelse med arbetslivet kan gå till ute i världen idag men eftersom det hela byggts på "instabil grund" så att säga anser jag ändå att man fick ta det hela för vad det var. Vi hade kunnat ha utförligare användarstudier som underlag till alla våra grundbeslut och detta känns bättre att vara öppen med snarare än tvärtom.

    Det viktigaste och mest intressanta under kursens gång var samarbetet med gruppkamraterna, hur olika roller uppstår och förmågan att inte bli förlamade och inte kunna ta beslut för att folk vill och tycker olika saker. Vikten av att kunna tänka ur ett annat perspektiv samt att bli varse dessa andra perspektiv i samband med att testpanelen fick komma med kritik var också en viktig del för att inte tala om den slutgiltiga prototypprocessen när det hela till sist kom till liv. Samarbetet i vår grupp har fungerat bra och jag tycker att alla på ett eller annat vis bidragit. Vi har kompletterat varandra men jag kan också lätt förstå att det i vissa mindre lyckade konstallationer kanske blir så att man inte kommer någon vart och nästan motarbetar varandra.... MDI handar mycket om psykologi; gruppsykologi när man arbetar och beteendepsykologi när man utformar. På så vis är det ett humanistiskt ämne i allra högsta grad men till viss del också godtyckligt och nästan kvasivetenskapligt i mina ögon eftersom människans förståelse för sin omvärld ständigt är under utveckling till följd av nya uppfinningar och konventioner och det därför egentligen inte finns något vetenskapligt "rätt" eller "fel" att falla tillbaka på som är vattentätt i alla lägen.

    Inför mitt framtida arbetsliv känner jag mig definitivt mer rustad för den här typen av process och jag kan känna att jag har förändrats i mitt tänk till följd av mycket som påpekats under kursen. Bara vikten av att sära på designprocess och implementationsprocess är en sanning som under lång tid framöver kommer att runga i mitt sinnes gröna dalar och förhoppningsvis i förlängningen innebära att det i ett framtida arbete blir lättare att skilja på arbetsrollerna som designer och programmerare... För om jag ska vara ärlig tror jag att det är möjligt att axla båda dessa roller samtidigt, även om kurslitteraturen menar att vi programmerare ska överlåta den renodlade designprocessen till någon med estetisk utbildning som tack vare denna kan komma att se och förstå saker som vi simpla tekniker blott kan drömma om!

 En anekdot... På mitt jobb har man köpt in ett väldigt dyrt arbetsfordon för närmare åtta miljoner kronor. Detta fordon är i sin funktion fulländat men användarvänligheten och -glädjen är i stort sett obefintlig. Tunn, billig ratt med plastiga knappar och symboler som betyder olika saker beroende på var man ser dem. För att inte tala om bristen på feedback till användaren när det gäller aktiverade och avaktiverade funktioner vilken är väldigt svår att dra några slutsatser av. Mörkrädd blir jag när jag inser att tyska ingenjörer inte förmår tillämpa sådana grundläggande tankar inom design som dem vi lärt oss inom loppet av några månader...

    Mina slutord blir att konstatera att jag är glad att jag fått lära känna och samarbeta med medlemmarna i min grupp och att detta ändå är en bra kurs väl värd sin tid men att kamratbetyg som del i examinationsmomentet är under all kritik. Den viktigaste kunskapen jag tar med mig på resan är blotta vetskapen om detta områdes existens och vikten av att dess plats i en arbetsprocess faktiskt bör vara upplyst och välkänd eftersom försummelse av denna i slutändan blir det där som förtar en genialisk skapelse all dess charm...

Med hopp om bättring och tack för vad som varit,

Elias

Nu har utvecklingsuppgiften nått sitt slut och vi har redovisat vår produkt för klassen. Om vi hade varit ute i arbetslivet kanske detta blott hade varit en startpunkt för en ny process och nya försök att hitta förbättringar inför nästa genomgång, men i vårt fall är det snarare en slutpunkt på såväl kursen som ett gott och intressant samarbete gruppmedlemmarna emellan. Kanske förvånades vi alla av att vår produkt inte fick fler röster än den fick, men å andra sidan verkade det som folk snarare tenderade att rösta på det beprövade och realistiska snarare än på det innovativa och banbrytande vilket kanske var lite tråkigt när allt kommer omkring. Inte för att vår produkt är så fantastiskt progressiv, men en liten känsla av "nyhet" finns det i alla fall över den...

    Vår process började i flera svagt formulerade idéer vilka i mångt och mycket var kompromisser mellan vad som kunde tänkas behövas på marknaden och vad som var realistiskt att genomföra. Efter en omgång intervjuer slopade vi många förslag och ändrade dessutom målgrupp till en mer generell och omfattande sådan. Vår initiala målgrupp, barnfamiljer, var relativt liten och svår att möta i intervjusammanhang och eftersom ingen av oss själva hörde till denna målgrupp tror jag att vi hade svårt att tänka oss vad som verkligen efterfrågades av denna. Mer och längre intervjuer hade varit nödvändigt men varken vår tid eller den tid som avsatts för kursen räckte till detta varför vi istället bestämde oss för att nöja oss med att ha med barnfamiljer som delmålgrupp i en ny större målgrupp. Till slut försvann de dock helt och hållet från kartan. Vår nya målgrupp blev i stort sett alla som reser men med en viss lutning åt weekendresenärer och sådana som inte haft tid eller engagemang att avsätta lång tid till att i förväg avgöra vad som är vettigt att göra på ett besök i en främmande stad.

    Nu följde en lång period av iterativa processer. Vi tog beslut och skissade på dem för att sedan komma på saker som borde ändras och återigen påbörja nya diskussioner. Vidare fick vi feedback från en testgrupp vilket var mycket både nyttigt och sporrande. I slutändan hade vi enats i de flesta beslut och jag tror att vi alla var ganska nöjda med den mock-up som vi lyckats ordna. Det mesta som ändrats under den senaste månaden hade att göra med antingen åtgärder av saker som fått kritik från testgruppen eller med mer eller mindre praktiska lösningar vilket alltså innebär att vi ändå stått fast rätt väl vid den teoretiska grundprototyp som etablerades i ett relativt tidigt skede.

    Vid redovisningen deltog vi alla och produkten hade i stort sett blivit vad vi föreställt oss; en app för att hitta platser av alla de slag, underhållen och skapad av sina användare. För sina användare. "SpotShare -Turistinformation på ett socialt sätt" blev vår slogan och även om vi kanske hade tvingats eller velat ändra på en rad saker om vi fortsatt projektet och fått i uppgift att implementera det är övertygad om att det även som det ser ut idag skulle bringat såväl Benjamin som Krystyna mycken nytta och nöje!

Väl mött!

// B4

PS! Länk till PDF som användes vid redovisningen: SPOTSHARE-PDF

Länk till mock-up: MOCK-UP DS!

  Här har vi Benjamin!

Då vi efter många heta diskussioner på måndagen kom fram till en design så hade vi inte så stor lust att allihopa fixa ytterligare en design. Då jag (John) inte hade så många idéer så kom vi fram till att jag skulle hitta på en egen design som ytterligare förslag och diskussionsunderlag. Kom till slut fram till denna design:

Lite om designen:

Listvyn är den första vyn man kommer till i programmet, dvs man behöver inte klicka på någon meny för att få första förslagen på turistmål. Frågan är då vad som visas när man börjar. Jag hade tänkt mig någon i stil med "de mest populära resmålen", dvs de som har fått flest poäng av de andra användarna. Tanken med det är att användarna direkt ska få se massvis med roliga förslag utan att gå via menyer och annat, själva innehållet står i fokus.

För att specificera vad man vill ha lite tydligare går man istället till en undermeny och kan välja olika alternativ där, egna sökningar, visa sparade bokmärken, etc. När man väljer något urval kommer man tillbaka till den vyn man var i, fast med de önskade resultaten.

Annars är designen väldigt likartade, med listvyer och kartvyer, detaljvyer över specifika resmål, där man kan läsa beskrivningen, titta på foton och skriva kommentarer.

När man klickar på listvyn kommer man direkt till beskrivningen av sevärdheten, till skillnad från det första förslaget, men i sevärdhetsvyn finns alternativet att visa på kartan.

Kartvyn är helt enkelt samma sevärdheter som har valts ut i listvyn, fast utritad som prickar på en karta. Klickar man på en prick visas en bubbla vid pricken som innehåller ungefär samma information som elementen i listvyn, och man kan naturligtvis klicka sig fram till sevärdhetsvyn genom att klicka på bubblan.

Här är en post med foton på gruppmedlemmar.

Jonas
John
Mattias
Markus
Arvid
Elias

Idag hade projektgrupp B4 möte. Följande skedde:

Vi diskuterade länge i vilken ordning vi skulle göra saker och ting. Skulle vi välja målgrupp först eller skulle vi först ta reda på problemområden och sedan välja målgrupp utifrån det. Eventuellt kunde vi gå ut och intervjua folk FÖRST. I slutändan bestämde vi oss för att vi ska inrikta oss på följande målgrupp:

Ickesvenska barnfamiljer

Detta beslut kan givetvis ändras om det skulle visa sig att det behövs men i nuläget arbetar vi efter detta.

De fördomar vi hade om denna målgrupp kan sammanfatas i följande:

-De är inte på weekendresa utan snarare en- eller tvåveckorsresa

-De kommer från västvärlden, främst Tyskland och USA föreslogs

-De bor på hotell i stan

-De är i Sverige för att det är exotiskt, kulturellt, vackert och snöigt

-Vissa är här för att hälsa på släktningar

-De kan ingen svenska

-De har dålig koll på svenskt väder

-De är relativt anspråkslösa och har inte så mycket planerat (eftersom det inte finns något Eiffeltorn i Sverige typ)

-Största problemen för dem är transporter, språk, barnanpassning och sevärdheter

-Troligen vill de ha tips på saker att göra

Vi resonerade även kring var vi bäst skulle hitta denna målgrupp. Allmänt för turister tror vi på:

-Centralstationen / ankomsthall för Flygbussarna / ankomstperrong för Arlanda Express

-Västerlånggatan

-Vasamuséet

...andra idéer fanns också men dessa valde vi att inte plocka med när det verkligen kom till kritan.

Efter ytterligare diskussioner och vinklingar bestämde vi oss för att försöka sikta in oss på något som omfattar flera problemområden. Lite löst tänkte vi att vår lösning kunde ge förslag på sevärdheter och sedan där också inkludera hur man lättast tar sig dit. För barnfamiljer skulle vår extra finess dessutom vara att praktisk barnanpassning samt behållning av diverse sevärdheter ur barns synvinkel fanns med. På så vis skulle lösningen vara intressant för såväl barnfamiljer specifikt som den mer generelle turisten.

Eftersom sevärdheter / aktiviteter lite löst sågs som den huvudsakliga parametern ställde vi upp så många sådana vi kunde komma på i ett vintrigt Stockholm:

-Skansen(?)

-Kaknästornet

-Vasamuséet

-Naturhistoriska muséet

-Slottet

-Gamla Stan

-Stadshuset

-Kyrkor

-Nobelmuséet

-Äta svensk mat

-Rundvandring i hela innerstan

-Shoppa på Drottninggatan

-Äta semla

-Skrdskoåkning i Kungsan

...

Slutligen ställde vi upp ett batteri av frågor redovisat i nästa bloggpost.

Listan över problemområden som vi kom fram till på Övning 1:

*SOCIALT UMGÄNGE

-Träffa svenskar ("faddrar")

-Träffa andra turister i samma situation

*EVENEMANG

-Lista och information om evenemang (till skillnad från fasta sevärdheter).

*BOENDE

-Billigt boende

-Gratis boende

*KARTOR / TRANSPORT

-Gratis resor / samåkning

-Hur använda kollektivtrafik?

-Hur hittar man?

-Tidtabeller

-Fokus på både lokaltrafik men också långväga resor

*PENGAR

-Var växla?

-Vänja sig vid valutan (inte bli lurad?)

-Var finns bankomat?

-Hur lever man billig som turist?

*SPRÅK

-Kan inte språket

*TURISTMÅL

-Sevärdheter (Skärgården. turistmål utanför stan, muséer, religiösa platser)

-Västerlånggatanapp

-Hur lång tid bör man avsätta för saker och ting

*RESTAURANGER OCH BARER

-Undvika turistfällor

-Hitta bra kvalitativa ställen

// Elias